Finsk lapphund

Första intrycket av finsk lapphund är en ganska vek varelse med stor flockkänsla. Men när man väl fått bekanta sig med den framträder en annan varelse. Här har vi att göra med en arbetsglad och ganska hårdför hund. Men intrycket av vänlighet består.

Den finska lapphunden är en mycket komplett hund. Den är en bra gårds- och lantbrukshund. Man har givit den sysselsättningar som att vakta, valla, som draghund och klövjehund. Den är mycket stabil i psyket. Första intrycket är dock att det är en mjukis. Men det är förstås vallningsegenskaperna som tar sig sådana uttryck. Utbildad vet de här hundarna mycket väl vad som förväntas av dem.

Dess kompletta karaktär gör förstås att de sannolikt kan användas till i stort sett vad som helst i hundsportsammanhang. Och det görs också.

Dess ursprung i karga, kalla Finland har givit den en päls som står emot alla sorters väder. Pälsen är kraftig och försedd med rakt täckhår och mycket gott om underull, vilken ger värme under bistra nordiska vintrar. En sådan här päls är det förstås viktigt att sköta ordentligt genom återkommande genomborstning.

Den finska lapphunden finns i alla färger. Viktigt är dock att en av färgerna ska dominera. Dess bakgrund och dess anvädningsområde, bland annat vallning av renar, gör att den kräver mycket utomhusvistelse och meningsfylld sysselsättning. Finska lapphundar bör få vistas mycket ute i skog och mark, där man till exempel kan träna spår med dem. Satsar man inte på en karriär i tävlingsspåren kan man göra roliga och lite småknepiga spår ”på lek” åt dem. Eller varför inte träna blodspår och göra den till en eftersökshund? Dugliga sådana behövs överallt. Brukshundklubbar och andra aktörer som sysslar med hundutbildning finns på de flesta orter i Sverige och där finns folk som kan ge tips och råd om bra sysselsättningar för hundar som behöver få röra på sig och få uppgifter att lösa.

Hemland: Finland
Hårlag/färg: Pälsstruktur: Pälsen skall vara riklig, i synnerhet hanhundar skall ha en tydlig krage. Täckhåret skall vara långt, rakt och strävt. På huvudet och på benens främre del skall pälsen vara kortare. Det skall finnas rikligt av mjuk och tät bottenull.
Färg: Alla färger är tillåtna. Huvudfärgen bör vara dominerande. Färgtecken, som avviker från grundfärgen, kan finnas på huvudet, på halsen, på bröstet, på bröstkorgens undre del, på benen och på svansen.
Storlek: Idealmankhöjd hos hanhundar skall vara 49 cm och hos tikar 44 cm.

Tillbaka till raser