Foto: HANS NORLING

Welsh corgi pembroke

Den här trevliga lilla spetshunden har en märklig historia. Man vet inte säkert om vikingarna hade med sig västgötaspetsar till England, som senare avlades fram till Welsh corgi pembroke, eller om det var tvärtom… Vad man däremot vet är att de två raserna är mycket lika varandra och ungefär lika gamla. Och helt säkert är att vi har att göra med synnerligen trevliga hunda,r som utan vidare kan rekommenderas äldre människor som nöjer sig med kortare vandringar. Men de följer givetvis med på längre turer också. Dessutom hänger de gärna med ut i skogen eller till appellplanen för lite lydnadsträning.

Man kan inte påstå att Welsh corgi pembroke hör till de bästa eller lämpligaste lydnadshundarna. Men ändå finns ganska många exempel på corgis som klarat sig utmärkt i lydnadsringarna. Annars är de renodlade sällskapshundar som nått sina största tävlingsframgångar i utställningsringarna.

Intressant när det gäller corgins historia är att den haft ganska mycket att göra på gårdarna, för det var där den hörde hemma. Den fick vakta, jaga råttor, vara sällskap med mera. Slutligen blev den en vallande hund. Numera är den blott och bart en sällskapshund och som sådan enormt populär över hela världen. Bidragande till detta är naturligtvis att det är den engelska kungafamiljens ras.

Hemland: England

Hårlag/färg: Pälsen ska vara tät och får ha alla toner av rött eller fawn (hjortfärgat rödbeige) eller svart med tanteckningar.

Storlek: Mankhöjd 25–30 cm.

Svenska Welsh Corgiklubben.

Tillbaka till raser